Spara är för veklingar

En tidigare arbetskamrat hade ett bra svar när datorn hängde sig och inget av det han gjort de senaste timmarna fanns kvar.
På frågan ”Hade du inte sparat?” svarade han typ:
– Det är bara för veklingar.
Det kom jag att tänka på när jag läste Bengt Ohlssons krönika i DN om hans Ipod som gav upp:

Kliniskt vit. Sextio gig. Tolv tusen låtar. Och det är klart att man hade gjort säkerhetskopia, men ni vet hur det är, man ansar och noppar, lägger till och drar ifrån, och Ipoden blir med tiden något som man verkligen inte vill bli av med.
Så händer det sig mitt i droppande juli att Ipoden vänder buken uppåt och plötsligt visar det där ansiktet som man minst av allt vill se: ledsen mun och ögon som plustecken.

Kanske bäst att göra en kopia på den lilla skönheten? Men nej jag är ju ingen vekling.
Läs hela krönikan här.