Rosa cyklar

Av någon anledning har jag en samling med rosa cyklar. Hur det började har jag ingen aning om, bara att det var länge sedan. Nu är det faktiskt ett bra tag sedan samlingen fick påfyllning. Samlarområdet är rätt smalt så nya fynd är inte lätta att hitta.
Samlingen har den perfekta hyllan, som är snickrad av mamma. I de små lådorna har jag dubbletter och cyklar som inte riktigt har rätt rosa färg eller helt fel färg för att platsa.
Efter renoveringen av vinden har samlingen varit undanstoppad men nu har jag fått upp den i dagsljuset igen.

Finns liv

Jodå, jag lever även om det varit ytterst dött här på bloggen ett långt tag. Det kom en renovering, ett nytt jobb och en härlig sommar i vägen. Få se om jag kan få fart på skrivandet igen. Gör i alla fall ett försök.
Bilden är förövrigt en av de charmiga men alltför gamla "kontakter" som rensades ut här på Norrstunas när den sista elen förnyades. Detta är det gamla telefonuttaget.

Renoveringsdags

Renoveringstider råder här på Norrstunas. Nu ska den sista gamla elen bytas ut. De senaste dagarna har jag skruvat loss en mängd gamla dosor och strömbrytare. De är riktigt vackra så det känns lite vemodigt. Några ultramoderna ersättare blir det inte utan mer retro-stil.
Kuloledningarna har jag tagit bort så försiktigt som möjligt för att jag inte ska vara tvungen att måla/tapetsera om i alla rum. Vi får se hur det går ...


Elektrikern hade säkert ett styvt jobb för att få in alla ledningar i den lilla dosan.

Så här ser det ut när ledning och strömbrytare är borttagna.

Ett gammalt telefonjack.

Karusellbok

"The Sleeping Beaty" (Törnrosa) är ett av mina första bokminne. Det var förstås inte jag som läste, eftersom boken är på engelska, utan min moster.
Den här karusellboken är illustrerad av Roland Pym och kom ut 1951. En riktig klassiker vid det här laget och lite av en raritet. Mitt ex är välläst, har sina skavanker och är fullproppat med charm. Det tredimensionella ger en alldeles speciell läsupplevelse. Jag tar fram den då och då för den är fortfarande lika härlig att njuta av.

Mitt favorituppslag i karusellboken om Törnrosa.

Aldo Londi

För två år sen skrev jag om mina blå-turkosa loppisinköp. Nu verkar det som de kan vara ett fynd med stort F.
Jag sökte uppgifter om finländskt retroglas från Notsjö när jag stötte på en bild av en exakt likadan vas som jag köpt. Bitarna föll på plats efter lite mer "nätforskning". Jag fick fram att vasen var designad av Aldo Londi för italienska Bitossi. Serien heter Rimini Blu och enligt vad jag kan förstå är vasen troligen tillverkad på 1950-talet eller eventuellt i början av 60-talet.
Roligt att få veta lite om sakerna man har även om jag köpte dem för att tycke uppstod. Lite häpen blev jag när jag hittade en "kopia" av min vas till salu för 200 euro. Jag betalade tolv.
Ljusstakarna har tyvärr ingen signatur (finns en på den fyrkantiga som inte går att tyda). Kanske är de också värda lite mer en de två tre euro jag betalade.
Kan tänka mig att sälja dem men här på holmen finns knappast någon Aldo Londi-samlare.

Ut med tjockvågen!

"Oj, har du tjock-dvd", sa brorsonen en gång och syftade på en vhs-kassett.
Nu är alla tjock-dvd:n ett minne blott liksom tjock-tv:n.
Det har blivit dags att byta ut "tjock-vågen". En gammal trotjänare från mammas kök.Lite kul att den har ett eget namn "Marianne", tillverkaren är Eks och med stolthet står det tydligt "Made in Sweden".
Snygg men väldigt stor med dagens mått mätt. När jag testade mot den nya digitala-vågen visade det sig att den väger ganska rätt åren till trots.

Kaffekoppar

Zenit, grå, Helmer Ringström, 1956

Pop, turkos, Göran Bäck, 1970-tal

Sointu, ljusblå, Kaj Franck,1960-tal

Papu, Raija Uosikkinen, (dekor), Kaj Franck (koppen), 1955-1956

Här på Norrstunas finns ingen enhetlig kaffeservis men en hel del udda koppar med retrokänsla. Några har ingått i husets porslin, några har fyndats på loppis.
Bjuder här på ett litet smakprov. "Papu" tror jag att har fel fat - det borde vara ensfärgat. Om någon har facit så låt mig veta.

Kupittaan Savi

Hoppa runt på kryckor kan ha sina fördelar. Exempelvis har jag fått ett ryck och börjat kolla lite vad jag har för grejer här hemma.
Den första jag tog tag i är en väggprydnad från Kupittan savi som jag köpte för något år sedan. Har försökt forska i vem som gjort den. I "Keräilijän aarteet Kupittan Savi" finns en lista med signaturer men ingen stämmer in på den som finns på min blomma. Hittade dessutom en likadan på nätet men den signaturen såg helt annorlunda ut - man kunde tydligt läsa SR/PMK.

Annars så väcker Kuppis i Åbo helt andra känslor i mig. Där har jag nämligen spelat otaliga fotbollsmatcher under min aktiva idrottskarriär. Och dessutom tränat där med TPS under min studietid.
Kanske var det därför jag fastnade för den här väggprydnaden. I ärlighetens namn kan jag säga att fotbollsplanerna ibland liknade mer en leråker. Inte så konstigt att en lerfabrik huserat där.
Kupittan savi verkade fram till 1969. Under glansperioden på 1950-talet hade företaget cirka 600 anställda.

Inredning 1962

Ett av årets projekt är att skriva Norrstunas historia. Därför har jag tittat igenom ett gäng diabilder tagna av morbror. Förde in dem för scanning och i dag var jag och hämtade resultatet.
Där finns bland annat några interiörbilder från Norrstunas i början av 1960-talet. Kommer att bli värdefulla illustrationer i historiken. Den äldsta interiörbilden jag har är från slutet av 1920-talet. Kan redan nu avslöja att det har hänt en del genom åren ...

Grön Kilta-stol

Sommarens utställning i Knorringmuseet är nedplockad och jag håller som bäst på med dokumentationen.
Jag hade bidragit med några retro-saker, bland annat denna Kilta-stol som jag räddade från ett kontor för så där 20 år sedan. Tycker inte om färgen så kanske det kan bli ett vinterprojekt att klä om den. Formen är det inget fel på.
Stolen är formgiven av Olli Mannermaa för Martela 1955. Kilta är en känd klassiker som finns i många designmuseer. Den finns med fotplatta eller med fyra ben. Detta är modellen Mini-Kilta som skiljer sig från ”riktiga” Kilta bara genom sin storlek.

Retroutställningen stänger snart

Om någon vecka är det dags att packa ihop sommrens utställning i Knorringmuseet. Vi har haft fler besökare 'än på flera år. Kanske är det temat ”Retro” som lockar – det ligger ju i tiden just nu.
Ännu kan man se utställningen på begäran. Så passa på om du är intresserad. Mer om utställningen kan du läsa här.

Okänd glasskål

”Fyndade” en glasskål på Ann-Gerds antikbutik i fredags. Rent euro-mässigt var den kanske inget kap men den är så vacker i färg och form. Skiftar i grönt-blått och blir superfin för blommor - har jag tänkt.
Det skulle vara spännande att veta var, när och av vem den är gjord. Säljaren trodde 1960-tal och svensk. Någon som har en idé? Massproduktion är det inte fråga om. Det känns på kvalitén men skålen saknar märkning.
I bakgrunden ett collage av mina grafiktryck.

Farmors kakburk och morfars brylkräm

Föremålen från farmors och morfars tid är så mycket mer än loppisfynd. De berättar historien om hur det var att vara ung, hur hemmet såg ut och hur långt de tekniska landvinningarna hade nått. Årets utställning i von Knorringmuseet har retro som tema. Invigning på söndag klockan två.
Jag har jobbat en hel del med utställningen de senaste veckorna så jag kan förstås inte låta bli att visa några bilder och komplettera med några ur familjealbumet.
Den lilla flickan med den stora hinken till höger är bloggerskan. Med på bilden är också Marina Eker, Ringa Eker, lillebror Johan, Gudrun Sundberg och mamma Mona.






Syster och jag 1964.

Mammas egen dag

Blå-turkos

Jag gör en liten loppis-runda nu och då. Veckan som gick stötte jag på dessa tre keramikföremål (på två olika ställen). Föll direkt för den blå-turkos färgen och mönstret. Eftersom priset inte var speciellt högt, blev en tjuga för alla tre, slog jag till. Nu återstår bara det stora problemet: Var ska jag ha sakerna?

Mormors ägg

Påsken är kanske årets härligaste helg. Inga krav - det är bara att vara. Umgås med släkten, hugga ved, plocka lite i trädgården, strosa på påskmarknad, känna in att våren är på g...
Här på Norrstunas pyntas det inte mycket men i källaren finns två skokartonger med ”lull-lull”- en för påsk och en för jul. Påsklådan innehåller fyra påskägg gjorda av mormor. De är smyckade med vanliga presentsnören. Min favorit är det rosa med en liten spetsdekoration.
Glad påsk!

Retro för fickan

Två små loppisfynd för hyllan i köket. Ficklampan, märkt Arras DDR, gick bara inte att motstå. Snacka om gamla minnen och retrokänsla.
Den lilla keramiktavlan är helt enkelt för söt och fin i färgerna för att inte köpas för en euro.
Frågan är vad som är ett loppisfynd. Bra pris eller för att det är något speciellt med själva grejen. En kombination är det bästa men för mig är det ändå själva saken som avgör. De här prylarna har kostat mig sex euro. Kollade på nätet priset på en motsvarande ficklampa. Resultat åtta euro - så då har jag redan ”gjort en vinst” på tre - om man vill räkna så. Tavlan kommer från Kujalan Savipaja, nordost om Vasa. Den verkade 1979-2009.

I baksätet

Bland det bästa jag har samsas i baksätet på bilden - nämligen mina syskon. Filuren trea från vänster fyller år i morgon så det blir en hyllning i form av nostaligfoto.
Roligast på bilden är nog ändå barnbilstolen tillverkad av några järnpinnar och lite tyg - långt från dagens standard. Men så var det i slutet av 1960-talet.
Min knallrosa spetsklänning direkt från Amerika går inte heller av för hackor. Troligen det enda rosa plagg jag ägt i hela mitt liv. Födelsedagsbarnet hade en motsvarande - blekgul tyllskapelse med fina spetsar. Kanske därför vi aldrig ser henne i klänning ...

Dagens fynd

Det var omöjligt att motstå dessa mysiga gamla pappersbårder som jag hittade hos Ann-Gerd i dag. Blir perfekta på hyllkanten i mitt lilla skafferi. Om jag näns använda dem ...

Virkfrossa

Huset förvandlades i helgen till en riktig virkstuga.
14 kvinnor kom med virknålen i högst hugg. De satte sig ned och började virka mormorsrutor. Koncentrationen var hög, knappt ett knyst hördes och så brukar det verkligen inte vara när så många kvinnor samlas på ett ställe. Det brukar finnas massor att prata om ...
Vi hade otroligt roligt. Jag har snöat in på mormorsrutor och har nästan slut på garnet. Nu gäller det bara att hitta ett användningsområde för rutorna.