Håller på den skallige

Jag hejar på Gert i det stora Carola-bråket.
Calle Norlén har sagt det bättre än någon annan i SVT:s Folktoppen för något år sedan:
Med Carola är det så:
När hon öppnar munnen för att sjunga, då är det magiskt.
När hon öppnar munnen för att prata, då är det tragiskt.

Suget sätter in

Vintern dröjer, slasket och grådiset regerar. Inte konstigt att det börjar suga i resnerven.
Jag skulle gärna befinna mig på någon av följande platser den här helgen:
BARCELONA
Här finns allt. Picasso och Miro har egna museer, paradgatan Las Ramblas med folkvimmlet och os-byn från 1992 är några exempel.
KAPSTADEN
Måste vara en av världens vackraste städer. Table Mountain (Taffelberget), det stora berget som ”skyddar” staden, är alltid närvarande och en färd med linbana dit upp ger lön för mödan i form av utsikt över såväl staden som Robben Island. Jag skulle gärna sitta där just nu och dingla med benen med ett gott glas sydafrikanskt vin i handen.
TOSCANA
De små historiska städerna, vinet, maten, naturen. Här finns allt för en perfekt semester. En gång Italien, alltid Italien.

Småseg gala

Årets idrottsgala är avklarad. Filmdebuten likaså, inga anbud har anlänt från Hollywood, har dock fått komplimanger för min insats som discodrottning. Ingen har vetat att jag kan dansa så bra - mycket går att fixa i redigeringen vill jag påpeka.
Galan var lite seg. Efterrätten räddade middagen, där varmrätten inte fick godkänt. Programmet lyfte inte före finalen när Niclas Andersson bjöd på riktig show.
Prisutdelarna var proffsiga och vinnarna glada (till och med tårögda i vissa fall) – precis som det ska vara. Mycket känt folk och svettigt på efterfesten.
En trevlig kväll som saknade det där extra som man hade förväntat sig efter fjolårets dundersuccé.

Förvirrat skydd

Det är viktigt med en arbetsplats som är trygg och säker. Därför görs det på mitt jobb en riskutvärdering.
I tisdags var vi på information som skulle ta 45 minuter, den tog 1,5 timme. Föreläsaren, en lokal arbetsskyddsinspektör, malde på om en massa som inte hade med saken att göra. ”Publiken” satt på nålar och vred sig. Vi var mer förvirrade när vi gick än när vi kom.
Synd att förstöra en så viktig sak med så mycket för-mycket-snack.

Åländskt i festivalen

Öspelen 2009 för med sig en massa spännande (och mindre spännande) möten. I går diskuterades läktare med de idrotter som behöver mer plats för publik än vad arenorna kan erbjuda. Lärde mig en massa nytt om just läktare.
Som extra krydda fick vi veta att det minsann blir ett åländskt inslag i årets melodifestival. I den deltävling som avgörs i Västerås ska ÅMK:s läktare vara på plats.

Victor

– brittiskt bombflygplan som utvecklades av flygplanstillverkare Handley Page.
– företag som gjorde datorer under 1980- och 1990-talet.
– Hugo var en fransk författare som skrev Ringaren i Notre Dame och "Les Misérables", Samhällets olycksbarn.
– Hasselblad var svensk industriledare och kamerakonstruktör som skapade den världsberömda kameran med samma namn.
– Förström är världens bäste Victor. Han fyller 12 år i dag.

Yrkesskadad

Jag funderar så smått på hur länge det ska ta innan jag börjar läsa tidningar som en vanlig människa. När jag läste rubriken ”Person körde rattfull” i lördagens tidning blev jag märkbart irriterad. Skulle det helst ha varit Persson eller en hund som satt bakom ratten men en helt vanlig person! Det är dags att sluta reta upp sig på småsaker som en värdelös notisrubrik och ägna sig åt klimatfrågan eller nåt annat riktigt viktigt.
I helgen sysslade jag med very important stuff. Festade runt i Göteborg - länge och roligt. Trodde jag skulle vara helt slut i morse men jag var riktigt piggelin.
Se där vad mycket röd vin, god mat och trevligt sällskap kan göra för en morgontrött individ.

Resa lätt

Drar i väg till Sveriges framsida på 40-årsgalej i morgon. Tänker packa lätt men det är inte busenkelt, vet inte ens vad jag ska ha för kalasblåsa. Det blir lätt så att det åker ner en massa kan-vara-bra-att-ha-grejer. Dessutom är min resa-lätt-kappsäck ett halvt nummer för stor. Det uppmuntrar oxå till att ta med för mycket.
Det gäller att i stället tänka på alla fantastiska grejer jag ska inhandla vilket brukar sluta med tre par trosor från Lindex.
Jag känner en kille som åkte till Hamburg på helgresa med bara en tandborste som packning. Träffade honom på hemvägen i Kapellskärsbussen. Det syntes att helgen varit promillerik och sömnfattig. Tandborsten var inte så fräsch längre. Som tur var hade han investerat i rena kalsonger annars hade nog ingen annan stigit på bussen den kvällen ...

Kulturens hårda vardag

Författaren Peter Kihlgård berättade på författardagarna om den totala förnedringen som en kulturarbetare kan råka utför. Samtidigt en inblick i kulturens vardagslunk.
Han hade ett uppläsningstillfälle på ett bibliotekt i norra Sverige. Publiken var en överraskning. Där satt över tjugo män och ”bara” fyra fem kvinnor.
Det brukar ju vara tvärtom så Peter var glatt överraskad.
Han gjorde sin grej, tog emot applåderna och blev tackad. Arrangörens slutord var inte lika kul:
– Då ber vi manskören stiga upp på scenen.

Heja Emil!

I dag debuterade Emil (brorson) ”på riktigt” i sportsammanhang. Det skedde när Ålands kraftsportklubb hade klubbtävlingar. Så här står det på ÅKKs hemsida:

En mycket lovande junior, Emil Sundberg, gjorde tävlingsdebut på ÅKKs klubbtävling. Han gjorde en imponerande serie på 210-120-230=560kg i 125kg klassen U20, allt raw.

Kolla in en bild av Emil och läs mer om tävlingen och ÅKK här

Ännu en stjärna från Finström

Det är inte okänt att Finström har producerat en massa bra talanger på olika områden. I fredags var jag på författardag i Stockholm och stötte på en för mig hittills okänd stjärna från den röd-vita kommunen.
Det är Gunnar Ardelius som 2006 fick utmärkelsen Slangbellan för sin bok ”Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket". 26-åringens mamma kommer från Pålsböle och där bor fortfarande hans morfar. Vi hoppas snart få höra och se honom i något åländskt litteratursammanhang.
Hans senaste bok heter för övrigt ”När du blundar tittar jag” och kom ut i fjol.

Skatteservice

Måste skaffa ett nytt skattekort eftersom jag bytt till ett roligare jobb men som är lite sämre betalt. Noterade följande:
Förr: När jag skulle skaffa skattekort inför sommarjobbade var det med dallrande knän jag steg in till skattebyrån. Höll alltid tummarna för att jag inte skulle hamna i luckan där ”Skräcktanten” satt. Ni som råkat ut för henne vet vem jag menar - henne glömmer man inte. Ut från skattehålan gick man ofta med en känsla att man var korkad och hade stört någon i deras viktiga jobb.
Nu: Ändring av skattekort fixas enkelt och behändigt via skattebyråns hemsida. Fantastiskt smidigt. Dessutom blev jag uppringd dagen efter av en vänlig kvinna som konstaterade att jag nog fyllt i lite fel. Hon ändrade och fixade och efter tre dagar landar det nya skattekortet i min postlåda. Det har definitivt hänt positiva saker på skattemyndigheten!

Snyggast

Finström har nu Ålands snyggaste kommuninfo. Första numret kom ut i dag.
Håll utkik efter ”Aktuellt i Finström”!

Rynkor säljer

Innan nyår hörde jag talas om den för första gången – underkrämen som sägs vara ett hot mot varje rynka som kan tänkas dyka upp i din vackra nuna. Även åländska kvinnor har tydligen dragits ned i skrynkelträsket och väntar bara på att den ska komma till holmen.
Nu har till och med DN skrivit om Boots No 7 som många har hört talas om men som få kunnat köpa. Den tar slut så fort den når butikerna.
Måste erkänna att jag noterat att det finns lite väl mycket rynkor i mitt ansikte numera. Men några reklamkampanjer om mirakelkrämer går jag inte på. Lite skrynklor får man stå ut med när man haft så kul i livet som jag har. För att inte tala om hur fantastiskt det kommer att vara framöver.
Det hänger definitivt inte på frånvaron av rynkor. Satsar pengarna på att leva i stället för att smörja.

Vinnare med streck

Janne Ahonen flög och flög, så långt att han tog hem tysk-österrikiska backhopparveckan för femte gången. Ingen har gjort det förut. Undrar om det händer igen under min livstid.
Han är, som vanligt när det är säsong, smal som ett streck. Munnen var också som ett streck när han stod på pallen. Jag tyckte mig skymta lite extra glans i ögonen. Kan ha fel - för finska killar fäller väl inga tårar?
När allt var över blev strecket ett stort leende. Även det i princip helt unikt för mannen med de långa hoppen och de minimala känsloyttringarna.

Tjugohundrasju

Bra start: Började året i Australien. Varmt, god mat, trevliga människor, fantastiskt vin, underbar natur. I Sydney fick jag per telefon beskedet att allt var klart med mitt nya jobb.
Tuffast: Ny design av Ålandstidningen togs fram i rask takt samtidigt som produktionen skulle läggas om och ny press tas i bruk. Kreativa förändringsprocesser suger kraft och sporrar samtidigt. Hade jag inte vetat att det var sista rycket i tidningsbranschen vete fasen hur det hade slutat. Är supernöjd med resultatet.
Flänga: London på våren med besök hos Barbro: Fina dagar. Öspelen på Rhodos: Svettigt och lärorikt. Helsingfors: Alltid bra shopping.
Musikbäst: The Ark på Torget - magiskt.
Mest saknad: Ålandstidningen på kvällen - det är inte bara jag som tycker det ... Svor rejält i morse när jag pinade mig ut i snålblåsten.
Sportigast: Mycket öspel blev det. Kuligast var Ove Lehto på Finströmsdagen.
Minst: Allt för lite blev gjort på grafikfronten. Mitt enda nyårslöfte: mera tryck i grafikverkstaden.
Bra slut: Året slutade som det började med god mat, gott vin och trevliga människor.
Utställd: En höjdpunkt var väskutställningen i biblioteket tillsammans med syster och mamma.
Miljöinsats: Kastade ut oljepannan och satsade på bergvärme i stället. Inget billigt men ett nödvändigt nöje.
Festen: Årets kalas var förstås lillebrors bröllopsfest i Norrgårds trädgård. En annan bra fest var trions sommarfest hos mig som gav puffen till denna blogg.