Det blir inte bra. Allt låter som klyschor. Språket är fattigt. Fantasilöst. Tråkigt. Varför gör jag det här egentligen? Borde ha sagt nej. Hjälp jag blir aldrig klar i tid!
Jag filar som bäst på några frilanstexter och har helt klart landat i blä-stadiet.
Då känns det som om ingenting blir bra och inträffar för mig alltid i slutet av en kreativ process. Sen må det gälla text, bild, konst eller något hantverk. Kanske kan det kallas prestationsångest.
Nu är det bara koppla av som gäller - inte tänka på det ofärdiga projektet – bara på annat.
Och hoppas att när jag startar på det igen känns det som om jag aldrig skrivit något så här fantastiskt. Hoppas ...
2 kommentarer:
När jag drabbas av sånt brukar jag gå till min bokhylla och låta blicken glida över ryggarna. Det gör mig inspirerad att fortsätta. Kan de, kan jag, brukar jag tänka.
Ingen dålig idé.
Fick en plötslig association till Fantomen och det blev en skaplig knorr till en text om friidrott.
Skicka en kommentar