Hoppa runt på kryckor kan ha sina fördelar. Exempelvis har jag fått ett ryck och börjat kolla lite vad jag har för grejer här hemma.
Den första jag tog tag i är en väggprydnad från Kupittan savi som jag köpte för något år sedan. Har försökt forska i vem som gjort den. I "Keräilijän aarteet Kupittan Savi" finns en lista med signaturer men ingen stämmer in på den som finns på min blomma. Hittade dessutom en likadan på nätet men den signaturen såg helt annorlunda ut - man kunde tydligt läsa SR/PMK.
Annars så väcker Kuppis i Åbo helt andra känslor i mig. Där har jag nämligen spelat otaliga fotbollsmatcher under min aktiva idrottskarriär. Och dessutom tränat där med TPS under min studietid.
Kanske var det därför jag fastnade för den här väggprydnaden. I ärlighetens namn kan jag säga att fotbollsplanerna ibland liknade mer en leråker. Inte så konstigt att en lerfabrik huserat där.
Kupittan savi verkade fram till 1969. Under glansperioden på 1950-talet hade företaget cirka 600 anställda.
2 kommentarer:
Min mor Sonja Tode arbetade som designer på KS i början på femtiotalet. Käner inte igen stilen riktigt men det kan vara hennes verk.
Intressant - skulle vara roligt att veta konstnären! Kanske är det Sonja ...
Skicka en kommentar