God jul!

Julkorten

Har klippt och klistrat årets julkort. Kör på returlinjen i år - återanvänder några av mina misslyckade grafiska blad. Kompletterar med illustrationer från broschyrer och guldigt glitter.
Pyssel är rogivande och bra för tankeverksamheten. Är man flera som gör något tillsammans blir det ännu roligare.
Jag är smått allergisk mot mejl-kort. De enda jag gillar är de som länkar till någon kreativ animerad julhälsning.

Återbruksgran

Bibliotekets julgran har i år klätts av kreatören Agneta S. Att skapa nytt av gammalt är något av hennes kännetecken och det syns även när granen ska prydas.
Prydnaderna är tillverkade av bland annat konservburkar, kakformar och torkade rönnbär (i stället för glitter). Mycket fint och inspirerande för alla som gillar pyssel och återbruk.
Agneta visar också sin julkrona gjord av cykelhjul som målats röda och smyckats med enris och pepparkakor. Effektfullt.
Titta in om du har vägarna förbi.

Ljuskällor

Novembers sista dag. Då känns den mysigt att kura vid brasan och njuta av några för årstiden typiska ljuskällor. Levande ljus i min lampett gjord av ett rivjärn och en elektrisk ljusslinga i en gammal glasburk.
I helgen blir det ljusstöpning, efter det lär ännu fler lågor fladdra i takt med fönsterdraget.
Årets mest onödiga månad har visat sig från sin allra bästa sida i år. Härligt väder för det mesta och ingen snö. I like.

Retro för fickan

Två små loppisfynd för hyllan i köket. Ficklampan, märkt Arras DDR, gick bara inte att motstå. Snacka om gamla minnen och retrokänsla.
Den lilla keramiktavlan är helt enkelt för söt och fin i färgerna för att inte köpas för en euro.
Frågan är vad som är ett loppisfynd. Bra pris eller för att det är något speciellt med själva grejen. En kombination är det bästa men för mig är det ändå själva saken som avgör. De här prylarna har kostat mig sex euro. Kollade på nätet priset på en motsvarande ficklampa. Resultat åtta euro - så då har jag redan ”gjort en vinst” på tre - om man vill räkna så. Tavlan kommer från Kujalan Savipaja, nordost om Vasa. Den verkade 1979-2009.

Kaklampetter

Limpistol och popnit-tång. Två, för mig nya verktyg, som jag testat och blivit frälst av den här helgen.
Kursen i metall remake på Ålands folkhögskola var inspirerande och lyckad. Jag tyckte den slutade alltför tidigt och borde varit många fler dagar för att alla idéer och möjligheter skulle kunna utforskas.
Snöade in på kakformar som bland annat blev lampetter för värmeljus och en hängare till gästhandduken. Och så hamrade jag ett rivjärn till en lampett.

Returhelg

Helgen ska gå i återbrukets tecken. Kurs i metall-remake på Folkis.
Har laddat med läskburkar, kapsyler, nycklar, pepparkaksformar, värmeljushållare, elkablar, rivjärn, stekspade, skruvkorkar, en gammal pajform samt en myckenhet diverse för att tala auktionsspråk.
Ska bli intressant att se om jag kan vrida till något viligt av hushållets metallavfall.
Cykeln är ett riktigt konstverk, till hundra procent tillverkad av ”skräp”. Köpte den i Sydafrika för över tio år sedan. Där blomstrade återbruket redan då - först nu har det nått till våra breddgrader.

I baksätet

Bland det bästa jag har samsas i baksätet på bilden - nämligen mina syskon. Filuren trea från vänster fyller år i morgon så det blir en hyllning i form av nostaligfoto.
Roligast på bilden är nog ändå barnbilstolen tillverkad av några järnpinnar och lite tyg - långt från dagens standard. Men så var det i slutet av 1960-talet.
Min knallrosa spetsklänning direkt från Amerika går inte heller av för hackor. Troligen det enda rosa plagg jag ägt i hela mitt liv. Födelsedagsbarnet hade en motsvarande - blekgul tyllskapelse med fina spetsar. Kanske därför vi aldrig ser henne i klänning ...

Löv, löv, löv

Håller tummarna för fint väder i helgen. Har tänkt ta itu med höststädning av gården. Nästan alla löv har seglat ner till marken förutom boken som ännu håller kvar ett gäng. På gården står ganska många träd - exv lönn, hassel, bok, katzura, rönn - så det blir en del löv som ska krattas. En ganska härlig syssla egentligen när vädret är höstfriskt.
I förgrunden på bilden en växt som vi kallar "storblading" men jag vet inte vad den heter på riktigt. Påminner om bambu och har ett speciellt uttryck. Enda nackdelen är att den sprider sig med rotskott och måste hållas efter.
På tal om höstpyssel bara måste jag få de sista innerfönstren på plats nu när det börjar bli lite småkyligt på kvällarna.

Halm

Halmarbeten är något som jag gillar. Har åstadkommit några under årens lopp men det är alltför länge sedan jag knåpade ihop något. Borde exempelvis göra en ny halmkrona för den jag har börjar falla i bitar.
Den här halmbollen har jag köpt i Minsk, Vitryssland. Fantastiskt vacker. Tyvärr påminner den mig om hur illa det är ställt i landet som ligger bara två timmars flygresa från oss. Jag var där och jobbade med oppositionella dagstidningar - inte en enda av dem finns kvar i dag.

Form och färg

Har varit ledig i dag för att jobba med ett bokprojekt. Kunde inte hålla mig från en tur i trädgården med kameran.
Färgerna som naturen målar upp får det att klia i fingrarna. Det finns så många vackra toner av de allra flesta färger just nu. Ormbunkarna är fina när de vissnar ner - nästa lika vackra som när de kommer fram på våren. Humlen visar sina intressanta former och blad av alla de slag lyser upp nu när de flesta blommor lagt av för säsongen.

Vernissage

Jaha, så då har man debuterat som ”konstnär” med vernissage och allt. Och det var hur kul som helst. Rekommendersa till den som eventuellt funderar ...
Det kom mycket folk till vernissagen och dessutom köpte de hejvilt av mina tryck. Tar det som att folk gillade vad de såg.


Här vimlar gudmor och kusin, mannen med mysko min är broder.


Några av de utställda trycken.


Tavlorna hänger lite högt för en 9-åring men det blev i alla fall ett kul perspektiv på fotot.

Fler bilder från utställningen kommer kanske. Först ska jag klara av en nöjesresa till Norge över helgen.

Morgonpigg för en dag

Känns som något är lite vajs. Vaknade sju i morse - trots att jag har semester och kunde ha världens sovmorgon. Kanske var det bara ett litet energiryck. Det lär inte bli någon ny ovana att vara morgonpigg.
Vädret har varit kanon i dag, efter att regnet fått strila en liten stund. Varmt och skönt.
Trädgården får hjälp med blomningen av köpta snyggingar. Snart är det dags för lite höstrensning. I år hoppas jag få in skottkärran och krattan innan de göms i snö.

Mustiga toner

Höstens färgexplosion är kanske inte här riktigt än men blommor och blad börjar visa härligt mustiga toner.
Ett arrangemang av floristen i Korshaga till vänster och till höger några blommor från Norrstunas trädgård.

Närmar sig

Snart blir de offentliga - trycken som valsats fram ur pressen i Norrstunas källare.
Välkomna på vernissage 3 oktober!

Kuldag

Balans i livet är viktigt. Därför måste jag uppväga föregående inlägg med ett om en rolig dag på alla sätt.
Har avklarat mina ”pass” vid Norrgårds torgstånd på Stallhagen. Det var roligt. Verkar som alla skördefestbesökare är på gott och skojfriskt humör. Handlar gör de oxå. Honung, bivaxljus, maltlimpa, müsli och Stallhagen vört var attraktiva produkter. Och så har de ju fått så mysigt vid Ålands enda bryggeri.
Jag har också hunnit besöka Marskogens lamm, Karl Ers i Svartsmara och Sjökvarteret.
Just nu förbereder jag för att njuta av en del av de lokala gourmetvaror som kom med hem i shoppingkorgen.

Tråkdag

I dag har det varit en riktigt tråkig dag vad vädret beträffar. Kanske därför jag började drömma mig tillbaka till några resmål och kom på att jag har fina bilder på en del av mina souvenirer.
Smycken brukar jag köpa när jag stöter på något kul.
De här ringarna är köpta i Göteborg, Florens och Vilnius. Den svenska och den littauiska hänger med medan den italienska har sett sina bästa dagar.
Nu tar jag sats för några dagars skördefest och håller tummarna för att det inte finns mer vatten i molnen.

Hösthjärta

Årets höstkrans blev ett hjärta. Allt som behövdes var en gammal galge, lite björnmossa och rönnbär.

Tax men inget husdjur

Den här är den första telefonen som fanns på Norrstunas.
Lappen med ursprungsnumret (230) finns till och med kvar och det har hängt med sedan dess. Fortfarande slutar mitt telefonnummer på 230. Likaså finns hyllan där telefonen en gång stod kvar.
”Taxen” är en föregångare till Ericsons moderna mobiltelefoner. Väger säkert två kilo och är otroligt snygg.
Tyvärr går det inte att koppla in telefonen i nätet. Den är gjord för den tiden då samtalen beställdes via en växel.
I våras blev just den här telefonen något av en kändis eftersom den pryder boken om de åländska telefonisterna. En bok som jag designade. Omslagsbilden gjorde dock konstnären Nanna utgående från ett foto av Norrstunas tax. Detta är nog det närmaste en hund kommer hit så länge jag bor i huset.

Ny kompis

Skulptör - det är något jag verkligen skulle vilja testa på att vara. Därför var det kul härom helgen när jag fick ”beställning” på att det skulle göras gipsmask. Passade då på att fixa till den här nya kompisen. Tänk vad man kan ha kul med hönsnät, gipsremsor och lite färg.

Blomvillig

Hösten smyger fram lite försiktigt men ännu har den inte tagit över i Norrstunas trädgård.
Pelargonen i förgrunden har precis nått sin mest intensiva blomning. Jag fick den i fjol på sensommaren av Helen och övervintrade den i källaren. Efter en trög start visar den nu upp sig i all sin prakt. Bara att njuta ...
Jag tycker pelargonerna har varit ovanligt blomvilliga i år - åtminstone de jag övervintrat.

Fotomaraton

Firade Mariehamn 150 år med en ny erfarenhet. Jag deltog i Kulturnattens fotomaraton där det gällde att på fem timmar fotografera fem olika teman. Något av en utmaning eftersom jag bara har en liten digitalkamera utan några finesser.
Blev skapligt nöjd med resultatet med tanke på förutsättningarna. Här ett exempel på temat ”festglädje”.
Ska bli kul att se alla bilder de andra deltagarna tagit - de ska visas på en skärm i stadsbiblioteket.

Veckans verktyg

Semesterveckan börjar lida mot sitt slut. Har ägnat den åt att skära en mängd passepartout till mina grafiska blad. Skärandet är ganska kul men trixigt. Ett litet felskär och intrycket blir snett. Och så måste man ha koll på måtten. Det har gått rätt bra. Bara två stycken som jag har varit tvungen att göra om helt.
Jag har använt en ny passepartout-kartong som är lite tunnare än den jag haft tidigare. Den kräver inte samma kraft i ”skäret” och därmed är det enklare att hålla verktyget rakt.
Det är linjalen i aluminium som jag använder för att skära till själva ”bildhålet” - den ger det snedställda snittet. Ett fiffigt verktyg som faktiskt inte är svårt att hantera och resultatet blir riktigt proffsigt.

Saftfynd

Körsbärsträdet svek inte i år heller. Fick en rejäl sats råsaft från skuggmorellen. Saftens färg är enastående - en sådan där djup och klar som bara naturen kan blanda.
Till höger svägerskans loppisfynd - glas designade av Stefan Lindfors för 50 cent styck. Och dem fick jag! Tack!

Koncentrerat skapande

En av årets ”måste-traditioner” gick av stapeln i slutet av förra veckan. Papper var temat för sommarens hantverkardag.
Vi tillverkade vackra papplådor, snygga kort och häften samt gjorde limtryck. Det blev rena rama konstutställningen i Norrstunas källare när alla var klara.
Som framgår av bilden är deltagarna väldigt koncentrerade på uppgiften men som tur är finns också gott om tid för att inspireras av och umgås med varandra.
I år var vi tio personer.

Grusat

Första delen av semestern avklarad. Tre veckor gick snabbt och jag har verkligen varit ledigt. Inget ”vettigt” uträttat men däremot en hel del njutbart.
Ett konkret projekt förverkligades nämligen att grusa gången till källardörren. Blev riktigt bra. Tog bara en timme - gruset kördes hit från Ämnäs av snäll kompis.
Och så fick jag faktiskt in veden under tak innan det började regna.

Sommar i håret

Firade en pigg 80-åring med en äkta överraskningsfest i går. Gråa moln lurade på himlen men kvällen blev riktigt somrig och klar innan det var dags att montera ner partytältet.

Via Spluga avklarad

Vilken härlig vandring vi har gjort längs Via Spluga, leden som går från Thusis i Schweiz till Chiavenna i Italien.
Det man minns bäst är förstås de fantastiska vyerna som bjuds när man klättrat uppåt i alplandskapet. Varmt var det men den klara luften på hög höjd gjorde att den inte ställde till problem. Större utmaningar var alla stigningar och nedförsbackar. Gick ändå bättre än väntat och inte ett enda skavsår.
Fem dagar vandrade vi längs leden och avslutade med en vilodag i Chiavenna. Vädret var fint, boendet suveränt och maten god. Bara att lyfta på hatten för reseledaren lillasyster som sytt ihop hela paketet med hjälp av en lokal turistinfo i Chiavenna.
Bilder från vandringen hittar du här.

Virkat

Syster och jag har sytt ihop sommarens hantverkardag - inbjudan är på g till den utvalda skaran.
Måste därför passa på att visa resultatet av det som började växa fram på vår vinterhantverkardag. Mormorsrutorna är den största sammanhängande sak jag någonsin åstadkommit med en virknål i handen. Drygt två år tog det att få ihop den lilla ”pläden” - inte är jag direkt norra stans mest flitiga virkare.
Den piggar upp min lite smånötta soffa.

Högtryck

Har tryck för fullt på sista tiden. Det är perfekt att krypa ner i källaren när sommarvädret inte riktigt vill komma. Med en utställning i sikte gäller det att ligga i lite.
Här några resultat från helgen. Nu har jag en hel hög att gå igenom. Låter trycken vila ett tag så jag kan se på dem med fräscha ögon. Är iaf ganska nöjd med resultatet. Tror att jag fått till två nya motiv som är värda att visa för allmänhetens kritiska ögon i höst.

Smycket för dagen

Ålands självstyrelsedag. Då är det dags för min egen lilla tradition. Dagen till ära försöker jag alltid bära ett smycke som min morfar Werner Eker har gjorde till mormor.
”Motivet” är hjorten som finns på Ålands vapen - så därför passar smycket perfekt just i dag.
Och så är ju känslan att bära det fantastisk. Allt är handgjort och säkerligen med mycket kärlek.

Tulpanfrossa

Norrstunas gård bjuder just nu på rena tulpanfrossan. De är ovanlig frodiga och fina i år. Så jag kan inte låta bli att bjuda på en bildpotpuri.

Anrik ek ur tiden

Vandrade på Prästgårdsnäset i går. Allt var precis som vanligt med fantastiska vitsippsängar och fängslande ekar. Nästa som vanligt rättare sagt. En av näsets riktiga profiler hade kastat in handduken - den stora ihåliga eken som många klättrat in i som barn. I fjol på sensommaren hade den lagt sig platt enligt vår guide. Den har sett ganska trött och sliten ut de senaste åren så det var inte helt oväntat.
Nu ligger den där efter flera hundra års trogen tjänst och fortsätter att berika djur- och växtliv.
Återväxten av mindre ekar är god på just den här platsen så om hundra år finns kanske en ny ihålig trotjänare att fängslas av.

Krock med trunklucka

Krockade med trunkluckan i går. Ett snyggt jack i huvudet och lite blodförlust som följdskada. Lite ömt i pannbenet var det men det hade släppt i morse.
I kväll var det dags för cykeltur till Nåtö och vandring längs naturstigen. En perfekt kväll för den utfärden. Sol, lugnt och vitsippor i massor, både på naturområdet och längs vägen.
Adam och Eva blommar redan för fullt.

Doftpussar

Här och där i Norrstunas trädgård växer tuvor av doftviol. Just nu blommar de för fullt och skickar ut små doftpussar som kittlar näsan.
Jag gillar doftviolerna - de är vackra, sköter sig själva och blommar både på våren och hösten.
Här finns gott om dem så om du vill ha en planta är det bara att höra av sig.
Vasen är ett loppisfynd.

Tea for two

Engelsk påmpa och ståt lär det bli i morgon när William gifter sig med sin Kate.
Här är det ju vanlig jobbdag så man får väl kolla in något sammandrag. Då ska jag dricka te bryggt med bröllops-tepåsarna på bilden. De är en present från två Londonresenärer.
Min bästa teupplevelse är också från London - afternoon tea på anrika Dorchester hotel. Rekommenderas!
Teprovning på tehus i Peking kommer inte långt efter på topplistan.

Videkissor

Bärgade lite videkissor i helgen. Egentligen för att göra en vårig dörrkrans - den blev misslyckad. Resterna använde jag till att pynta mina krukorna fyllda med lite vårfägring.
Snödropparna står som snödrivor på gården just nu. Snart är det scillornas tur. Då blir får gården en knallblå matta i stället. Fint. Scillorna är som ogräs. Sprider sig hejvilt.
Videkissor är för övrigt ett av mina absoluta favoritord.