Morgonpigg för en dag

Känns som något är lite vajs. Vaknade sju i morse - trots att jag har semester och kunde ha världens sovmorgon. Kanske var det bara ett litet energiryck. Det lär inte bli någon ny ovana att vara morgonpigg.
Vädret har varit kanon i dag, efter att regnet fått strila en liten stund. Varmt och skönt.
Trädgården får hjälp med blomningen av köpta snyggingar. Snart är det dags för lite höstrensning. I år hoppas jag få in skottkärran och krattan innan de göms i snö.

Mustiga toner

Höstens färgexplosion är kanske inte här riktigt än men blommor och blad börjar visa härligt mustiga toner.
Ett arrangemang av floristen i Korshaga till vänster och till höger några blommor från Norrstunas trädgård.

Närmar sig

Snart blir de offentliga - trycken som valsats fram ur pressen i Norrstunas källare.
Välkomna på vernissage 3 oktober!

Kuldag

Balans i livet är viktigt. Därför måste jag uppväga föregående inlägg med ett om en rolig dag på alla sätt.
Har avklarat mina ”pass” vid Norrgårds torgstånd på Stallhagen. Det var roligt. Verkar som alla skördefestbesökare är på gott och skojfriskt humör. Handlar gör de oxå. Honung, bivaxljus, maltlimpa, müsli och Stallhagen vört var attraktiva produkter. Och så har de ju fått så mysigt vid Ålands enda bryggeri.
Jag har också hunnit besöka Marskogens lamm, Karl Ers i Svartsmara och Sjökvarteret.
Just nu förbereder jag för att njuta av en del av de lokala gourmetvaror som kom med hem i shoppingkorgen.

Tråkdag

I dag har det varit en riktigt tråkig dag vad vädret beträffar. Kanske därför jag började drömma mig tillbaka till några resmål och kom på att jag har fina bilder på en del av mina souvenirer.
Smycken brukar jag köpa när jag stöter på något kul.
De här ringarna är köpta i Göteborg, Florens och Vilnius. Den svenska och den littauiska hänger med medan den italienska har sett sina bästa dagar.
Nu tar jag sats för några dagars skördefest och håller tummarna för att det inte finns mer vatten i molnen.

Hösthjärta

Årets höstkrans blev ett hjärta. Allt som behövdes var en gammal galge, lite björnmossa och rönnbär.

Tax men inget husdjur

Den här är den första telefonen som fanns på Norrstunas.
Lappen med ursprungsnumret (230) finns till och med kvar och det har hängt med sedan dess. Fortfarande slutar mitt telefonnummer på 230. Likaså finns hyllan där telefonen en gång stod kvar.
”Taxen” är en föregångare till Ericsons moderna mobiltelefoner. Väger säkert två kilo och är otroligt snygg.
Tyvärr går det inte att koppla in telefonen i nätet. Den är gjord för den tiden då samtalen beställdes via en växel.
I våras blev just den här telefonen något av en kändis eftersom den pryder boken om de åländska telefonisterna. En bok som jag designade. Omslagsbilden gjorde dock konstnären Nanna utgående från ett foto av Norrstunas tax. Detta är nog det närmaste en hund kommer hit så länge jag bor i huset.